söndag 11 december 2011

The real thing

Fick återfall igår och började kräkas upp allt jag åt igen. Genast kom paniken över mig och jag såg framför mig hur jag var påväg till akuten för fjärde gången och att de skulle sondmata mig igen. Den tiden då jag inte fått behålla något på fem dagar och började hallucinera med hög feber och fick gå med dropp hela tiden kom tillbaka och jag blev vettskrämd. Så otroligt liten och svag jag kände mig. Jag kräktes och fick panik. Men som det ser ut just nu så var det bara ett bakslag för idag har jag inte kräkts. Visst har jag hållt mig i soffan hela dagen och tittat på TV och lyssnat på musik, men lyckades faktiskt ta disken. Det var helt underbart att kunna stå raklång upp igen och diska min smutsiga, stinkande disk.

Världens bästa har köpt protein drinkar till mig som innehåller 400 kalorier styck så jag inte ska gå ner mer i vikt. Har gått ner 5kg den här tiden jag varit sjuk och det syns verkligen. Väger 57 kg nu och har inte lyckats gå upp nåt än. Jag väntar på att jag ska bli bättre. Väntar till den dagen då jag faktiskt kommer lyckas behålla fast föda igen. Tiden går så sakta. Min reumatism och SLE har aldrig fått mig att ge upp hoppet, men den här pärsen var nära att få mig att verkligen ge upp. Har nog aldrig varit så sjuk och eländig i hela mitt liv.

Jag mötte en kvinna på sjukhuset senast jag låg inne. Hon och jag kom att dela sal två gånger då avdelningen jag låg på var överbelagd. Hon hade fel på sin bukspottskörtel och  var rätt dålig. Hon berättade att hon tog hand om sin make som fått en stroke och som inte klarade sig själv. Och att det var så tufft nu när hon också var sjuk och maken hade flyttats till ett korttidsboende. Men herregud, sa jag, du ser inte ut att vara särskilt gammal! Kvinnan svarade vemodigt att hon gick i pension förra året och att hon och hennes make haft stora planer inför sin pension. Hon berättade hur han hade målat upp en fantastisk bild av hur de skulle ha det. De skulle sova länge på mornarna, gå långa promenader och köpa sig en båt. Sen går han och får en stroke och blir förlamad. Det fick mig verkligen att tänka. Lev i nuet och värdesätt varje ögonblick om ni kan. Och om ni har er hälsa, var glada! Jag skulle ge allt för att få må bra igen. För att få bli frisk.

Imorgon kanske jag ska försöka äta lite potatis och se hur det går. Får ta lite värktabletter innan så kanske jag beskar med. Ska fira lilljul imorgon så måste ju må så bra som möjligt tycker jag :) Tack för att ni orkade läsa mitt svammel!

Over and Out
/C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar