Det tar ett tag att vänja sig vid att man faktiskt är fri från sjukan när man varit inne till och från i sex veckor. Man tänker fortfarande mycket på det och på hur sjuk man faktiskt varit. Tar nog ett tag att komma tillbaka från allt när det gäller den känslomässiga biten. Att jag idag kan äta pomme, daim och dricka must görs nästan med tårar i ögonen för man är så otroligt glad! Jag trodde verkligen att mitt liv skulle bestå av att äta barnmat och dricka proteindrinkar. Visst är det fortfarande mycket som jag inte kan göra, men bara det att gå ute på trottoaren och andas in luft och sitta framför sin dator i sin egen lägenhet är lycka.
Min jul var också bra. Bortsett från lite missförstånd här och där. Julmaten var amazing, Sandra hade gjort ett jättefint jobb. Och jag och Cornelia hade jättemysigt. Satt och mös i soffan och lekte lite på hennes rum. Hon är verkligen en supergullig unge! :) DK hade gjort kladdkaka åt mig som jag föråt mig på.
Livet börjar kännas helt ok. Jag är påväg tillbaka och det går åt rätt håll. Min kortisondos är jättehög just nu så snart kommer Chewbecca tillbaka. Men jag vet ju att det bara är tillfälligt så man får vara glad ändå. Huvudsaken är att jag kan äta. Hade till och med tvättstugan själv igår och sprang i trappor! Det är också värt att fira :D Och i mellandagarna SKA jag fika med bästaste Maria från skolan och så är det bara. Alldeles för länge sedan och jag saknar henne verkligen.
Nyåret firas med finaste Niklas så jag hoppas verkligen att jag kommer må bra då. Har ju till och med köpt en klänning till min kraftigt nerbantade kropp. Eller ofrivilligt nerbantade kropp kanske man ska skriva. Men det ska bli mysigt i vilket fall som helst.
Nu kommer Catti snart hit så jag ska gå och köpa lite fika tänkte jag. Hör ni det, jag ska GÅ och handla och det är inga problem! :) Länge lever kortison.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar