En brinnande vetekudde kommer lastad

Då har man gått och blivit sjuk igen. Men denna gång är den magkatarr. Började med att jag bara låg och sov en hel dag och inte ville äta nåt. Sen eskalerade det till att jag inte kunde äta nåt överhuvudtaget för jag fick sååå ont efteråt. Hann gå på en föreläsning och då drack jag lite te och sen satt jag och tjurade över hur äckligt det var och sen fick jag jätteont i magen igen. Av te. Underbara Maria bjöd hem mig på mat och det var så gott att jag iaf åt upp, men efteråt fick jag gå hem och lägga mig i sängen och tjura. Det är mycket tjura här.

Vetekudden var inte hemma, för det kan vara skönt att värma den i micron och sen ha den på magen. Men jag fick hem den igår som tur är. Det vart genast lite bättre. Men sen när jag skulle värma den för typ tionde gången så började den brinna! Alltså det luktade AS i hela köket och bara rök om hela kudden. Så jag fick hälla massa vatten på den och sen smög jag omkring och väntade på att brandalarmet skulle gå av, men det verkar inte fungera. Så nu har jag grillat min vetekudde och måste köpa en ny :(


Idag har jag inte kunnat äta heller och igår åt jag en risifrutti. Bra bantningsmetod antar jag, men inget jag kan rekommendera. Men nu äter jag omeprazol iaf och kanske kommer jag bli bättre snart så jag kan gå te skolan och kanske umgås med Catti i helgen <3.
Det var allt. Over and out.
/C

U.S

Jaha då har man inget kul att skriva i sin blogg som vanligt då. Bara massa tråkigt som händer nu för tiden känns det som. Men have no fear dear readers, det finns alltid något att skratta åt.

Kom till universitetssjukhuset i Linköping idag vid halv tio. Då var det meningen att jag skulle få mitt dropp och det ska ta 30 minuter. Men först var jag nära att svimma i bilen till linköping och när vi väl kom fram så mådde jag så dåligt att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Så jag fick gå och lägga mig och så kom en läkare ner från avdelning 128 där reuma avdelningen är. De ville inte ge mig mitt dropp innan de tagit en massa prover eftersom det är cellgift som jag får och om jag är påväg att bli sjuk så ökar droppet min infektionsrisk. Så de satte en nål i armen och så fick jag visa alla vaskuliter. Kände mig som värsta monkey in a cage. Sen när de tagit alla prover och grejer så skulle vi vänta i ca en timme på svaren. Jag somnade direkt och låg och sov när min alldeles egna läkare glider in! Han hade varit i USA sist jag ringde så jag blev jätte förvånad.
Det första jag säger lite sömndrucket är: "jag trodde du var i Amerika och festade". Han log lite snällt. Han är typ van vid mig. Äntligen. Sen börjar vi diskutera alla nya symtom och medicinering och det visar sig att min snabb sänka (alltså det som visar om man har några infektioner i kroppen) var rätt hög. Men vi skulle ta droppet ändå. Sen skulle vi ta mer prover för att kolla om jag har gikt eftersom mina fötter svullnar upp så dant.
Jag bara stirrade på honom.
"Gikt eller? Är det inte bara fyllon som får det?" utbrister jag efter ca 10 sekunders tystnad.
Thomas skrattar lite artigt och förklarar att man förut kallade det för portvinstå för att det var vanligt bland folk som levde gott. Alltså åt mycket fett och drack massa sprit. Men att det kan drabba vem som helst om man har gener för det. Jag vart lite stolt över att jag fick honom till att säga "så det är inte bara fyllon som får det".
- Haha du sa fyllo! var jag tvungen att påpeka.

Sen somnade jag igen när jag fick mitt dropp. Sen kom Thomas på en jättebra ide att jag skulle gå till hudmottagningen och få ett stort köttstycke av mitt ben bortslitet av nån galen dermatolog. Eller ja, jag överdriver kanske lite. Det kallas biopsi och det tar bort en bit av min hud+kött och skickar iväg för undersökning. De skulle alltså ta bort en vaskulit på mig och skicka på prov. Så den galna läkaren de skickade in hette Marie och hon hade en jättestor köttyxa och en spruta lika stor som en termos med sig... eller nee men bedövningssprutan gjorde skitont. Marie använde typ något som såg ut som en penna för att skära bort vaskuliten och det gick fort. Men efteråt har jag ont och tycker lite synd om mig själv. Men jag har Loka Päron :) Å så får jag inte bada på över 3 veckor. Bara duscha. Och jag som badar varje dag :(( Men i vilket fall som helst så är dagen över och imorgon ska jag spela rollspel med grabbarna som får mig på bra humör igen in no time! :)
/C

Vaskulit, vaskulit woo oh oh (tänk Satellit melodin)

Fick för mig att googla på vaskulibilder häromdagen. Tänkte se hur mina såg ut om man jämförde med andra. Och fy fan vilka vidriga vaskuliter det finns! Stora öppna gapande köttsår! Tur att mina bara är blödningar innanför huden liksom. Så jag har kommit fram till att mina vaskuliter är gulliga. Allt är relativt. Känns ju skönt att veta att man har "snygga" vaskuliter. Eller nåt.

Annars har jag varit hemma hela veckan och vilat upp fötterna. Jävligt segt att vara rastlös och ha massa energi, fast man vet att man inte får röra på sig för mycket. Det är då man saknar wow :(  Var hos pappa igår och drack lite glögg. Var skönt att umgås lite och glöggen var mkt god :)

Anyways, nu ska jag och mina snygga vaskuliter inta soffläge och spela lite TV spel :)

/C

Sjukare än en frisk person.

Mycket gnäll blir det i min blogg. Men det är lite därför jag har den. För att gnälla av mig så kanske jag är lite roligare att vara kring, då jag inte behöver gnälla så mycket. Iaf inbillar jag mig själv det ;)

Fredagen slutade i ett akut besök hos en läkare som vara gullig nog att låna ut en rullstol till mig då jag inte kunde gå överhuvudtaget. Jag lyckades (tack vare Maria och hennes ängel till flickvän) att lämna in tentan i tid. Tentan är dock skriven då jag var antingen hög på painmeds, påverkad av smärta eller en eller annan energidryck för mycket. Så jag utgår från att jag kommer få göra omtenta. Men hey, least I had something to turn in.


Mellan fredag till lördag kom största vaskuliten jag haft hittills. Stor som en tiokrona. Så låg mest och grät och skrek "jag vill ha knark" till alla. Var helt väck i skallen av smärtan. Ibland undrar jag hur fan man ska orka med sånt här. Har ju hög kortisondos igen och det här är första gången som det inte hjälper. Ska ringa reumatologen imorgon och skrika lite så kanske jag får lite uppmärksamhet.

Missade halloweenfesten jag sett fram så jävla mycket mot! Kunde inte heller fira att tentan var inlämnad. Sug säger jag bara.
Men så fort jag kan gå igen så är det bara att ta nya tag :) Ny kurs i skolan och allt nu ju! Den här kursen gillade jag skarpt när jag pluggade i Öret, så hoppas den är lika bra här. Over and out!
/C

En reumatikers dagbok - Ögonmigrän och konsten att lufta sin egen cykel

04:33- Undrar vad det var som väckte mig. Ser mig omrking i ett kolsvart rum och hör något som låter som en mycket liten motorsåg. Kommer på att jag är kattvakt (åt mina egna katter) när Martin är i Göteborg för att hjälpa sin bror att renovera hallen (läs att dom dricker öl och bastar). Ägaren till den lilla motorsågen är Aeon som fått för sig att han ska gå ut, så han står 1 cm från mitt nylle och spinner som en galning. Jag ignorerar honom tills han börjar yla som en hund med en kromosom förmycket. Då knuffar jag ner honom från sängen.

06:03- Tittar irriterad på mobilen för att se vad klockan är. Har inte lyckats somna om än. On the upside har jag inte så ont i kroppen. Jag chansar och lyckas ta mig till toaletten på rekordfart. Fastnar inte ens sittandes och svärandes på toastolen som jag brukar.

08:45- Tittar panikslaget på mobilen. Jaha då ska jag va i skolan om en kvart då.. Jag sätter mig upp och stirrar mig själv i spegeln. Halva synfältet är borta och det bara flimrar för ögonen. Great! Ögonmigränen har slagit till! Ja varför inte? Är man bra i kroppen en dag kan man ju få nåt annat. En kan ju inte gå omkring och må bra. Hur skulle det se ut? Slänger på mig mina kläder, borstar tänder och försöker göra detta med stängda ögon. Det resulterar i att jag nästan trampar ner Tasso och slår armbågen i garderobsdörren som Aeon (!!) öppnat.

08:50- Ringer Jeanette i gruppen och förklarar att det kommer ta ett tag för mig att cykla till skolan då jag knappt ser vad jag gör. Rullar fram och blinkar femhundra gånger i sekunden. Funderar på exakt hur stor trafikfara jag egentligen är när jag knappt ser nåt och när jag i vanliga fall inte har någon balans what so ever.

09:15- Framme i skolan där vi ska öva på redovisningen vi ska ha om en timme. Yey! Jag ser knappt vad fan jag skrivit på mitt papper fast jag använt mig att 18 i teckensnitt. Halva meningen försvinner hela tiden. Känner  på mig att det jag ska prata om kommer bli en katastrof.

10:00- Äntligen framme i klassrummet vi ska vara i. Då börjar huvudvärken och illamåendet komma smygandes. Och självklart går då brandalarmet!! Vi får gå ut igen och ställa oss utanför. Kan nåt mer gå fel nu?

12:07- Påväg hem och riktigt tjurig. Redovisningen gick bra iaf när vi äntligen fick komma in i salen igen. Alla andra i min grupp var så bra att det inte märktes att jag inte sa allt jag skulle. Jag menar, hur ska de andra i klassen veta vad jag ska säga? :P

13.00-16.00- Soover.

16:15- Ger katterna mat och beger mig hemmåt. När jag kommer ut känner jag att jag inte har nån luft i bakdäcket på cykeln. Med bultande huvudvärk och hår som står åt alla håll svänger jag in på cykelmojen som ligger i Ljura. Sen parkerar jag lite snyggt och försöker få bort den där svarta plasthatten som sitter på ventilen. Först går det inte alls, men efter ett tag går det att skruva. Triumferande över att jag lyckades börjar jag vissla för mig själv medan jag skruvar... och när jag sen drar uppåt har jag fått med hela ventilen! Så med ett pys går all luft ur mitt bakdäck. Först står jag bara där och stirrar och sen ställer jag cykeln och går hem.

16:32- Äter pannkakor och undrar om det är mitt straff för att jag inte har nån ledvärk en dag. Att allt annat ska gå emot mig. Tycker lite synd om mig själv. Tappar sylt på mina mjukisbyxor och tjurar ihop ännu mer.