Plastmafferes

Sååå otroligt mycket har hänt sedan sist. Vet inte ens vart man ska börja. Anledningen till att jag känner att jag vill skriva lite igen är pg.a att jag precis avslutat något som heter Plastmafferes och jag tycker det känns viktigt att dela med mig av den erfarenheten om någon annan måste genomgå det och vill veta hur det går till.

Jag gick in i vecka 22 idag och bebis sparkar och håller igång medan jag skriver det här. Antar att den vet att jag skriver om den ;) Men i vecka 19 så var jag ganska sjuk och min CRP (alltså infektionsvärdet som hos en frisk person ligger under 10) hade gått upp till 80 och sen började jag få tillbaka mina vaskuliter! Gud vad rädd jag blev. Tänkte om bebis också på något sätt skulle känna av de där otäcka kärlblödningarna.
Ringde min reumatolog direkt och han ordnade så jag blev inlagd på U.S i linköping ganska omgående.
Och så skulle det sättas igång med något som hette Plastmafferes. Det skulle utföras varannan dag tills jag hade gjort det sex gånger och det gick ut på att man fick en nål i varje arm och i ena armen drog man ut blodet in i en maskin och sedan tog den maskinen ur min plastma som finns i blodet och ersatte det med läkemedelsbolagsframställt (är det här ett ord? :P) plastma. Sen leddes det "renade" blodet tillbaka till mig via min andra arm. Lite som dialys. Man renar blodet helt enkelt.

Här leds blodet ut...

...in i den här maskinen...

...och så tillbaka in i kroppen.

Man blir jättetrött medan man ligger där och det tar ca. 2 timmar. Sist kräktes jag lite också, men det är för att man får sån otrolig yrsel. Saken är den att det påverkar inte fostret alls så bebis mår alldeles jättebra medan man renar sitt blod och slipper alla dumma cellgifter och sådant som man i vanliga fall måste äta när man har mina sjukdomar. Och det är faktiskt huvudsaken. Mina vaskuliter försvann på två dagar och det har jag aldrig varit med om förut! Jag blev också mycket piggare och kunde halvera min kortisondos. Min sista plastmafferes för denna omgång skulle ske i fredags, men jag blev magsjuk så jag fick ställa in. Men nu är denna omgång klar iaf och det känns jättebra. Både mamma och bebis mår bra! :) Ett stort tack till Martin och Niklas som suttit med mig när jag legat fastsatt i väggen med slangar hit och dit och gnällt. Vad vore livet utan er? Och även tack till Maria och Nina (one piece marodören) som kommit förbi och piggat upp mitt i behandlingens intensivaste ögonblick. Ni ger så go' energi allihop! :) Skulle inte orka med allt det här om ni inte fanns i mitt liv. <3